Några rader om en väldigt överskattad film

Vi försökte att se "Fanny och Alexander". Vi hade hoppats få se ett mästerverk. Vi tänkte dela upp det hela på två kvällar - första halvan i kväll och andra halvan i morgon kväll. Det känns som "Ve den som tycker illa om den filmen!". Att kritisera en film av Bergman - en film som dessutom räknas som hans "magnum opus" - är som att  svära i kyrkan. Man slaktar inte en helig ko, så att säga.

Nå, jag vill påstå, att vi här troligen har att göra med Bergmans mest överskattade film. Den är för det första överlastad. Det är som om Bergman hade gjort en lista på allt som måste vara med i filmen. Sedan: "check, check, check!". Bergman påminde här om en talare vars tal är alldeles för utdraget och omständligt - därför att talaren älskar att höra sin egen röst. Vi hamnar väldigt långt bort från principen "less is more" eller "kill your darlings". Här känns det mera som "more is more". 

Det är så övertydligt och överdramatiserat. Jag kommer att tänka på en kortfilm med Galenskaparna och After Shave - "När helvetet kom till byn" - som var en parodi på en del gamla svartvita svenska filmer. Dessutom finns det ingen svensk text till den DVD vi såg. Här har vi några av Sveriges bästa skådespelare och så går det ofta inte att höra vad de säger! Artikulationen är stundtals helt bedrövlig. Det blev mycket snabbspolning denna kväll.

Kort sagt: i mina ögon är "Fanny och Alexander" ett pekoral.