Fanny Widmans bok "Skitsammafilosofin" har en titel som kan leda vilse. Det är inte så, att ingenting spelar någon roll. Undertiteln "eller hur jag dödade min inre perfektionist" känns som ett nödvändigt tillägg.
Genom åren har jag läst många "självhjälpsböcker". Den här boken tillför egentligen inget nytt, om någon frågar mig. Det betyder inte, att det är en dålig bok. Men den ger mig inte några nya insikter.
Jag snabbläste den. Att läsa vartenda ord kändes som slöseri med tid. Kapitel 4-10 sammanfattas vart och ett i var sin "Skitsammaruta". Vill man veta vad boken handlar om, så kan det räcka att läsa dem.
Jag snabbläste den. Att läsa vartenda ord kändes som slöseri med tid. Kapitel 4-10 sammanfattas vart och ett i var sin "Skitsammaruta". Vill man veta vad boken handlar om, så kan det räcka att läsa dem.
Det är en sympatisk bok, men den välter så att säga inga kiosker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar